torsdag 31 maj 2007

Linné-Hedersdoktor: James Watson



James Watson (upptäckare av DNA-proteinet)
Jim Watson är en absolut superstjärna inom biologin, och har redan fått Nobel-priset tillsammans med Francis Crick för att de var de första som korrekt identifierade DNA-proteinets struktur som en dubbel-helix (dubbel-spiral). Watson är nu 79 år gammal men kan fortfarande föreläsa med den underbara retorik och stil som endast är förunnat invånare från de brittiska öarna. Han tog tillfället i akt att leverera sex regler för lyckat forskningsprojekt, särskilt för doktorander. Som alltid med britter bör de tas dels på blodigt allvar, dels med en riktig glimt i ögat. Jag tar mig friheten att inte översätta dem, även i de fall då jag inte hann med att nedteckna exakta ordalydelsen - ja skulle helt enkelt inte kunna ge rättvisa åt hans ordval på svenska. En del ordalydelser är ganska exakta, men mycket är här forkortat och sammandraget av mig och ska inte ses som citat.

James Watson's Six Rules for a Succesful Research Project:
1. "Don't work for an old famous person - he'll bring you into an old field." Choose a clear objective, but don't go into a field with a large number of competitors - go into a filed which hardly exists...
Watson och Crick valde att försöka finna en 3D-modell av en komplex molekyl - DNA - i en period då de flesta nöjde sig med att utreda enkla molekylers struktur.

2. Don't plan anything that will take more than three years to succeed. There must also be an idea of a route to success - a method!

3. Don't go into the frontiere alone. COLLABORATE. Then you can always find something elso to do if all else fails or someone beats you to the goal. try to work with an equal, not a superior senior scientist. You need to share ideas and interpretations unrestrained.

4. "You should never be the brightest person in the room." If you are, then noone can help you when you get stuck. Take help from various specialists. "Everyone needs help!"
Här talar Watson av egen erfarenhet - det var samverkan mellan hans eget fält och Cricks fält, med kombinationer från vad andra forskare höll på med som knäckte gåtan. Linus Pauling, som fick Nobelpriset i Kemi 1954 sökte även han efter DNA-strukturen vid denna tid. Men han var vid det laget en äldre forskare som föredrog att inte diskutera med kollegor och särskilt inte de han inte personligen gillade. Läsning av ny forskning överlämnade han åt sina doktorande som sedan fick ge honom sammanfattningar. Pauling kom flera gånger i nära kontakt med forskare inom andra fält som kunde ha gett honom helt nödvändiga ledtrådar, men eftersom han inte diskuterade sin forskning med dom gick chansen honom förbi. Crick och Watson å andra sidan for runt på institutioner och konverserade med varenda forskare de mötte som kunde ha information de behövde. Det var avgörande, då de vid ett sånt möte fick se en röntgenbild som gav dom insikten att de kunde leta efter en dubbelspiral.

5. Be friends with your competitors - know them. "If you kill your competitiors you have noone to talk to." CIVILITY.
Det dummaste man kan göra är att försöka hugga fok i ryggen, för forskning är alltid en gemensam möda och alla kan bidra med nåt som kan visa sig vara avgörande. Nobelpriset för DNA har ofta kritiserats för dess förbigående av en av 1900-talets genuint stora kvinnliga forskare - Rosalind Franklin. Det är sant att hon var snubblande nära att bli den första att finna dubbelspiralen, men en av hennes brister var att hon var socialt handfallen och hade svårt att knyta an till andra forskare. Hon missade flera chanser att få viktiga ledtrådar från sina kollegors forskningsgrupper pga detta. Framförallt var hon orolig att verka okunnig inför andra, kanske inte så märkligt då detta med säkerhet kan ligga en kvinna i fatet långt mer än en man som inte behöver bevisa lika mycket. Detta avgör dock inte frågan huruvida hon var berättigad till Nobelpriset eller ej, hon utförde stora delar av den grundforskning som låg till grunden för förståelsen av DNA-molekylens funktion. Watson underströk även vikten av att alltid delta i konferenser och seminarier även om man inte själv har nåt att tillföra - man kanske kan lära sig nåt nytt också, eller åtminstone knyta viktiga kontakter för framtiden.

6. "Always have someone to save you if you fail." Someone to give you a second chance if your first endeavour turns out to be undoable.
Underförstått - handledare måste vara öppna för att deras doktorande kanske inte lyckas med uppgiften och ge dem modet och säkerheten att ta chanser, genom att fungera som säkerhetsnät. Annars kan många goda forskare gå under och många goda ideer aldrig prövas av rädslan för att göra nåt osäkert.

Som en sista bonusregel framförde Watson detta: "YOU SHOULD NEVER DO SOMETHING UNLESS YOU THINK IT IS IMPORTANT." It is better to do something important and fail, than to do something unimportant and succeed. Hear, hear!!!

Inga kommentarer: