Svenska Högarnas gravplats, reserverad främst för fyrvaktarna på ön. Klockan i klockstapeln rings endast vid dödsfall. I bakgrunden fyren designad av Gustaf von Heidenstam. (Foto: Åsa M. Larsson)
Svenska Högarna är en ganska unik plats att besöka i skärgården. Nästan så långt österut kan kan komma innan öppna havet tar vid med Åland och finska skärgården på "andra sidan". Svenska Stenarna är en liten samling skär än mer österut, men där är det svårt att lägga till om man inte är bombsäker på fint och vindstilla väder. Även Högarna kräver sitt väder för att segelbåtar ska våga korsa de öppna vattnen mellan dem och Gillöga-arkipelagen, det finns begränsat med gågnbara hamnplatser om man sticker djupare än 1 meter och vinden bör helst inte komma från öst eller nordöst i de lägena.
Högarna har varit en etablerad fiskeplats sedan slutet av medeltiden, och tidigare fanns här också ett kapell och det hölls gudstjänster. Första fyrbåket kom inte till förrän i mitten av 1800-talet och 1874 uppfördes den röda fyr som i mångt och mycket är bevarad till idag. Den kan man klättra upp i för en fenomenal utsikt över öarna och solnedgången. Än idag drivs och sköts den av hängivna och bofasta fyrvaktarfamiljer. Nedanför fyren finns en liten kyrkogård, en relativt stor yta av blomsterprydd jord i denna karga miljö, avgränsad av små stenmurar och med en liten klockstapel invid.
Platsen anlades i samband med att Svenska Högarna blev fyrplats, för att fyrvaktarna skulle ha vigd jord att läggas i. Klockstapeln rings endast vid dödsfall av en fyrvaktare. Nu blev det inte så många generationer som hann nå vägs ände som väktare vid Sveriges östra utpost, fyrarnas tid är inte förbi men har förbleknat betydligt. Åtminstone en fyrmästare har iallafall begravts här, Rune Öberg. Om det blir fler får framtiden förtälja, men nuvarande fyrvaktare är bland annat far och son, sonen född på plats, och en ny liten generation lekte i somras vid vårt besök med allehanda leksaker på gårdsplanen.
En idyllisk plats i sommarsol och sjöbris, men en hård och karg plats när stormarna sveper in från Bottenviken. Men vilken makalös värld att leva och växa upp i. Himmel och hav och en liten bit land att vila fötterna på. I all evighet.
Högarna har varit en etablerad fiskeplats sedan slutet av medeltiden, och tidigare fanns här också ett kapell och det hölls gudstjänster. Första fyrbåket kom inte till förrän i mitten av 1800-talet och 1874 uppfördes den röda fyr som i mångt och mycket är bevarad till idag. Den kan man klättra upp i för en fenomenal utsikt över öarna och solnedgången. Än idag drivs och sköts den av hängivna och bofasta fyrvaktarfamiljer. Nedanför fyren finns en liten kyrkogård, en relativt stor yta av blomsterprydd jord i denna karga miljö, avgränsad av små stenmurar och med en liten klockstapel invid.
Platsen anlades i samband med att Svenska Högarna blev fyrplats, för att fyrvaktarna skulle ha vigd jord att läggas i. Klockstapeln rings endast vid dödsfall av en fyrvaktare. Nu blev det inte så många generationer som hann nå vägs ände som väktare vid Sveriges östra utpost, fyrarnas tid är inte förbi men har förbleknat betydligt. Åtminstone en fyrmästare har iallafall begravts här, Rune Öberg. Om det blir fler får framtiden förtälja, men nuvarande fyrvaktare är bland annat far och son, sonen född på plats, och en ny liten generation lekte i somras vid vårt besök med allehanda leksaker på gårdsplanen.
En idyllisk plats i sommarsol och sjöbris, men en hård och karg plats när stormarna sveper in från Bottenviken. Men vilken makalös värld att leva och växa upp i. Himmel och hav och en liten bit land att vila fötterna på. I all evighet.
På väg ut från Svenska Högarna. Till höger i bild ses en segelbåt på väg ut ur inloppet till den mest använda naturhamnen på Högarna. När fågelsäsongen är som bäst flyger sillgrisslor och tobisgrisslor genom luften som små knubbiga kanonskott. På småskären utanför föder många gråsälar sina kutar under isfattiga vårvintrar. (Foto: Åsa M. Larsson)
Andra bloggar om: semester, stockholms skärgård, segling, svenska högarna, kyrkogård, fyr, medeltid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar