På spaning efter de jobb som flytt

Jag har haft den minst sagt tveksamma förmånen att få en god inblick både hur det är att söka jobb, och att gå igenom jobbansökningar från andra. Man kan lugnt säga att oavsett bransch och yrke så finns det få upplevelser som är mer knäckande att söka jobb - t.o.m. innan man har fått det där avslaget i brevlådan. Att skriva CV är numera en avancerad färdighet som inkluderar layout och disposition. Ansökningsbrevet är lika svårt att klämma ur sig som en längre artikel till en vetenskaplig tidskrift. Man plitar ned några personliga referenser som man vet aldrig kommer kontaktas. Sen går man cirklar runt telefonen och undrar om man sabbar sina chanser mest genom att ringa och fresta på deras tålamod (eller än värre, höra tonen av en som är pinsamt berörd av att man söker en tjänst man aldrig kommer få), eller inte ringa och riskera verka ointresserad.

Mary Beard, professor i Cambridge, skriver en intressant liten krönika idag om det här med utlåtanden och referenser i tillsättning av akademiska poster och hur de förändrats de senaste 20 åren. En del till det bättre och en del till det sämre:

For a start, what was worse?
That's simple: the sexism. For almost every
married woman in the pack, the referee felt bound to say that she was "happily
married" (how did they know -- and would we have looked worse on an imminent
divorcee, anyway?), and that the husband was very happy for his wife to have a
job. A few launched into the childcare arrangements, while suggesting that we
would obviously want to talk more about this at the interview.

Hon har hittat en bunt gamla personliga referenser och utlåtanden från olika tillsättningar hon tagit del i och ger lite exempel. En sak som hon tycker har blivit sämre de senaste åren är ovilligheten hos folk att skriva lite tydligare om både styrkor och svagheter, istället för att använda samma superlativ hela tiden.

I always vow to write to these with a few simple queries. "Could you please
compare Dr Y whom you rate this year as "the most brilliant student you have
ever taught" with Dr Z of whom you said the same last year. It would help the
committee to know which in your view was absolutely the most brilliant". But I
never quite get round to it.

Jämför det med det här exemplet från en personlig referens för ett par årtionden sedan:

"I've never had any reason to suspect him of bluff or oneupmanship even in the
sort of conversation where relatively sober scholars are liable to overbid their
hands."

Det är vad jag kallar en god referens.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, universitet, forskning, jobb, arbetslös